Som ni säkert redan vet så är det en väldigt stor del av dagens skolungdomar som ogillar eller i det närmaste hatar matematik. Varför det är så kan man ju spekulera i, men jag tror det har en hel del med hur ämnet framställs och hur ungdomarna ser på ämnet.
Det finns en lite kort anekdot om en ung matematikstudent som verkligen bejakade “the spirit of mathematics” eller vad man nu vill kalla det.
Det var nämligen så att en ung elev som väldigt snabbt blev klar med sin bok bad sin lärare om mer att göra, men läraren var inte speciellt engagerad och bad eleven att lägga ihop 1 + 2 + 3…. osv upp till 100. Ok, sade eleven och gick ut, men vände sedan direkt i dörren. -Det blir 5050. Självklart blev läraren väldigt imponerad och undrade hur eleven gått till väga. -Enkelt svarade eleven. -Man lägger ihop 1 + 99, 2 + 98 osv tills man kommer till 51 + 49. Då har man 4900 och sedan har man 50 och 100 kvar. 4900 + 50 + 100 blir 5050.
Vad jag vill säga med detta exempel är att matematik inte går ut på ändlöst räknande, utan istället komma på små finurliga lösningar som denna. Om fler skulle inspireras och vägledas med problem som detta så tror jag många skulle tycka det var mycket roligare. Det är för mycket sida upp och sida ner med exakt likadana tal som det är idag. De intressanta och givande talen finns oftast bara i mvg-delen och förbises av de flesta eleverna, just eftersom de “hatar” matematik.
Man kanske skall sadla om och börja författa läromedel. :)
Au revoir…